Läste något bra igår: det bästa med långdistansförhållanden är känslan när man äntligen ses och allt känns så bra, men det gör lika ont varje gång man skiljs åt igen eftersom man inte vet när man kan ses nästa gång, jobbigt att sitta på ett tåg i 5,5 timmar å inte kunna göra det man helst av allt vill göra nämligen krypa ner under täcket å bara gråta.

Var hos älskling i helgen och det var hur mysigt som helst, men igår när jag skulle åka hem igen så var det lika smärtsamt som vanligt. Det känns sjukt jobbigt och omänskligt att inte få träffa den man älskar förrän i slutet av november igen. Vill bara vara hemm och gråta hela tiden, har inte lust att gå i skolan, vill inte jobba och framför allt vill jag inte bo här utan den som gör mig hel. Kärleken är hård och orättvis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Började min praktik den här veckan och det känns väl bra antar jag men är lite besviken på att jag bara har 4 engelska lektioner i veckan...mest med tanke på att jag ska hålla i 40 timmars undervisning i veckan :O jo men tjena!   Har bråkat med p...

Precis som sist så känns det långsamt bättre. Det som gäller är att hålla sig sysslosatt så inte tankarna går till älskling hela tiden. Igår var det jobb som gällde (gjorde grekisk sallad till 80 pers >.<) och idag ska jag skriva en litterär up...

Från vår romantiska middag i fredags <3  

  Idag är en bra dag för om några timmar får jag träffa älsklingen <3 ...

Alltså nog för att jag är bra på engelska men det är ju för fan löjligt mycket man ska hinna läsa varje vecka, det är inte något mänskligt tempo här inte...men det är bara att kämpa på och göra sitt bästa helt enkelt och se fram emot de kommande roli...